Herberts historia

Herbert byggdes på Eriksbergs mekaniska verkstad i Göteborg 1905. Beställaren var Strands Ångsåg som låg i Nössemark i nordvästra hörnet av Dalsland. Den här delen av landet är än idag glesbefolkat med ensligt belägna byar förbundna med dåliga vägar. Då, i början av förra seklet, var det nästan väglöst land men naturen bjöd på två stora tillgångar. Skogen som var en eftertraktad råvara och vattnet som erbjöd både smidiga transporter och en närmast outsinlig kraftkälla.

Herbert bogserar pråmar vid Buterud på Dalslands kanal

Man använde vattnet för att frakta den fällda skogen till bruk och sågar. Man använde vattnet för att frakta produkterna, virket och pappersmassan vidare och till kund. I området fanns också flera järnbruk som även de behövde trygga och smidiga transporter för sina råvaror och produkter. Redan 1742 byggdes den första slussen, i området, mellan sjöarna Ärr och Ånimmen. Den blev ingen succé och förföll snart. Mångt senare byggdes fler slussar och kanaler som till sist blev det vi idag kallar för Dalslands Kanal. Med vattenvägarnas hjälp så kunde områdena exploateras.

Herbert som passagerarbåt i vinterisen

Strands ångsåg brann ned 1907 och då såldes Herbert vidare till Lennartsfors. Herberts uppgift var att bogsera timmer till sågarna och pråmar med produkter därifrån. Timret buntades ihop till mosor som sedan kopplades ihop i långa släp. Ett släp kunde vara 200 meter långt och bestå av upp till 40 mosor på vardera 40 kubikmeter timmer. Ett släp kunde alltså väga runt 2000 ton vilket motsvarar 50 lastbilslass eller ett helt godståg. Det gick inte fort, farten låg på ca 2-3 km/h. En resa mellan Lennartsfors och Bengtsfors kunde ta ett dygn men på hemvägen utan släp gick det på 3 timmar.

Bröllop ombord på Herbert

Herbert stannade hos Lennartsforsbolaget fram till 1946 då hon såldes till Valdemar Ek. Uppgifterna förblev ungefär de samma men med tiden så minskade beställningarna i takt med att de små Dalsländska bruken konkurrerades ut av större bruk på andra håll. Vägnätet byggdes ut och lastbilarna gjorde sitt intåg i skogsindustrin. 1966 dog Valdemar Ek och verksamheten upphörde.

Herbert i Vänersborg tidigt 1970-tal Foto: Olle Arnell

Flera olika ägare tog vid. 1968 lämnade hon Dalslands Kanal för att inte återvända på 37 år. Via bl.a. Vänersborg och Bullaren tog hon sig till sist 1985 till Alingsås och Mjörns Ångbåtsförening. Efter ca 12.000 mantimmars renoveringsarbete så kunde hon sjösättas i Mjörn för första gången 1991 och har sedan 1992 fraktat runt turister och andra på sjön.

Herbert i akvedukten i Håverud sommaren 2005 Foto: Bror Nilsson

2005 fyllde Herbert 100 år. Detta firades på flera sätt och bland annat genom en långresa. Vi lastade Herbert på trailer i Alingsås och sjösatte i Göta Älv vid Vargön. Sen gick vi Trollhätte kanal och Göta älv ned till Göteborg och Eriksberg. Därifrån återupprepade vi den ursprungliga leveransturen upp till Strands ångsåg utanför Nössemark. Den här gången gick det dock i lugnare tempo och Herbert rönte stor uppmärksamhet när hon var tillbaka på kanalen efter 37 år. Vi fick träffa många som hade minnen av Herbert, hade jobbat ombord eller med slussning av mosor.

2012 firade vi 20 år med Herbert på Mjörn.